Lyssna

Hem

Basarerna på Kungstorget

När bastionen Johannes Dux och vallarna raserades kring 1807 frilades ett område som först användes för handel med timmer och virke och kallades då Trädtorget. (Rester av bastionen kan man för resten titta på om man går på Biopalatset). Detta kom att bli platsen för det nya salutorget i centrala Göteborg.

Torg med flera namn
1848 hade träupplaget alltså fått maka på sig för vanlig torghandel och namnet i folkmun blev Nya Torget. Stora Salutorget förekommer också. 1852 fastställdes namnet Kongstorget - stavat med o! Redan två år tidigare byggdes de så kallade basarlängorna i en båge utmed kanalen och med en polisstation i östra hörnet. Basar stavades på den tiden med z vilket gör att broförbindelsen mellan Vasastaden och Kungstorget länge behöll den stavningen.

Hisingsbönderna knotade över byte av torg, de fick längre väg att köra medan de som hade egen eka kunde ro ända fram och var nöjda. Några som också förargade sig var de borgare som anlagt trädgårdar på de tidigare vallarnas bördiga jord.

Basarlängorna var delade på mitten och omfamnade på så sätt salutorget. De var uppförda i trä och bitvis i tegel och sägs ha ritats av Heinrich Kaufman.

För många hästar
Polisfinkan i östra hörnet av längorna gjordes på 1920-talet om till bostad för torginspektören, som också hade sin expedition där. Mot söder var en yttre ring med plats för hästar, som utgjorde dåtidens parkeringsproblem. För att lätta på trycket tog man 1918 fram planer på ett underjordiskt stall för torgbesökande i vagn eller till häst.

Ända till 1924 fanns plats för 600 försäljare på torget och då fanns ännu plats för 200 hästar men av hygieniska skäl flyttades de allt längre bort från varustånden på torget. Jag minns från min barndom på 50-talet en och annan häst, som stod tjudrad och slängde med sin tornister för att komma åt höet som låg i botten.

Här fanns allt
De två basarlängorna uppfördes 1850 och hade 76 butiker vända åt bägge håll. I boken Det gamla Göteborg får vi veta vad som här utbjöds till hugade spekulanter:
…salubodar uthyrdes delvis till vävbönder från Mark, som slagit sig ner i Göteborg samt till andra mindre handlande i manufakturbranschen. Vävhandel och försäljning av färdiga manskläder samt skodon har företrädesvis idkats här - - En betydande inskränkning i bazarhandeln gjordes emellertid - - då främre delen av Kungstorgets bazarbyggnad inreddes till bodar åt köttmånglare.

Här kunde man alltså köpa kött och tamfåglar, både levande och nackade. När kunden valt sin höna nackades den i bod nr 10. Att få den plockad kostade extra. I en slaktbod på torget förvandlades levande köttdjur till skinkor och stekar, som såldes i några av bodarna. Efter ett förbud 1906 upphörde all kötthandel utomhus på gator och torg.

Men tamfåglar (nackade) kunde man köpa på torget ända in på 50-talet. Själv skickades jag att handla ägg, höns och någon gång en gås eller kalkon hos en estniska från Idala som stod på torget vissa dagar i månaden. På jul brukade min mamma koka buljong och jag fick gå med den i termos till ”äggtanten” – hon och mamma, som var expert på fransk hönsaladåb, blev riktigt goda vänner med åren.

Legend startade i bodarna
Några med tiden framgångsrika klädfirmor startade sin verksamhet här i bodarna. Till dem hör Valerius Hansson, som kom till basarerna 1912, 1928 kunde man flytta till en egen fastighet utmed kanalen. Denna blev filial när Valerius Hansson låtit bygga ett nytt varuhus på Kungsgatan. Valerius Hansson var 22 år 1912 då han lånade 300 kronor av sin syster och hyrde en av basarbodarna på Kungstorget.

I en minnesartikel i Handelstisdningen 1962 berättar han att han till en början fick hyra endast ett halvår i taget därför att man avvaktade ett rivningsbeslut om bodarna!

Så här berättar Valerius Hansson:

- Den första dagen sålde jag för 13 kronor. Men redan följande lördag hade jag en dagsomsättning på 99 kronor. Det var stora pengar på den tiden och för mig var det ett jättebelopp. Jag hade exercerat beväring vid A2 och haft 20 öre om dagen innan jag startade.

– Jag var inte stort mer än tretton år då jag fick anställning som springpojke hos Gerda Pettersson i firma Carl Härnström.

- Fasta priser existerade inte i basarbodarna. Man måste begära ett mycket högre pris än man tänkte sälja för - fick inte kunden pruta kraftigt var han inte nöjd och ansåg sig ha gjort en dålig affär. Fredagarna var våra stora dagar i basarbodarna. Då hade arbetarna fått ut sina löner, varit på krogen och skulle sedan gå och handla arbetskläder.

Hårt liv och kallt om fötterna
- Det var ett hårt liv att vara affärsman i basarbodarna på Kungstorget. Ibland när man kom ner på vintermorgnarna och snön yrde in önskade man att man haft en affär inomhus. Man fick bylta på sig och ha halmtofflor utanpå skorna - vi öppnade klockan åtta på morgonen och höll på till åtta på kvällen – och efter stängningsdags fick man klättra upp på en stege och bära varor upp och ner från lagret, som var beläget på en vind ovanför boden.

Det gick bra för Valerius Hansson. Hans slit lönade sig och vid 50-årsjubiléet hade han 300 anställda. Basarbodarna behöll han långt efter det att företaget flyttat under tak och utvidgat.
Basarlängorna övergavs etappvis och butikerna förvandlades till lager, en del förföll och föll nästan ihop av sig själva.

Resten blev tillhåll för gäster utan hyresrätt som råttor, vildkatter och hemlösa. Vid flera tillfällen togs beslut om rivning utan att detta förverkligades och då och då skedde viss uppfräschning.

Den senaste skedde i samband med Jubileumsutställningen 1923. Andra världskriget satte ett tillfälligt stopp för rivning som faktiskt inte genomfördes förrän 1966. Siste man på plan var en kvinna, Gerda Pettersson, som ända in på mitten av 50-talet sålde hattar, mössor och arbetskläder i sina två bodar.

Hon hade varit trotjänare hos herrekiperingen Härnström, som hon med tiden övertog. Hon var samma Gerda Pettersson som anställt Valerius Hansson som springpojke.