Vård & omsorg »»

[Publicerad 2017-10-06]

Queera äldre oroliga för bemötandet inom äldreomsorgen

Doktoranden Anna Siverskog lyfter  Göteborg som ett gott exempel på hur man kan jobba normmedvetet inom äldreomsorgen.
Doktoranden Anna Siverskog lyfter Göteborg som ett gott exempel på hur man kan jobba normmedvetet inom äldreomsorgen.

Göteborg lyfts fram som gott exempel. Att behöva hjälp som äldre oroar många, men för lhbtq-personer finns också en stor oro för att mötas av oförstående och nedsättande behandling. Därför är utbildning för personalen oerhört viktig. Det menar doktorand Anna Siverskog och lyfter fram Göteborg som ett gott exempel.

I slutet av september föreläste Anna Siverskog om ”Queera livslopp – Att leva och åldras som lhbtq-person i en heteronormativ värld” i en öppen föreläsning på Stadsbiblioteket, arrangerad av Göteborgs Stad. Föreläsningen bygger på hens avhandling med samma namn, publicerad 2016.

– Det är oerhört viktigt med utbildning och då är det kul att lyfta fram Göteborgs arbete med att göra ett normmedvetet arbetssätt till standard inom äldreomsorgen. Till skillnad från när jag är ute och föreläser och möts av kommentarer som ”men vi har aldrig haft någon hbt-person hos oss”. Vilket med största sannolikhet inte är sant.

I sin forskning har Anna Siverskog intervjuat 20 äldre lhbtq-personer bosatta över hela landet om sina liv. De är födda 1920-1950 och var 64-88 år när de intervjuades. Några har levt öppet sedan ungdomen, andra har inte berättat om sin sexuella läggning och/eller könsidentitet för någon på sin bostadsort, men lever som sig själva i sitt eget hem.

– För mig var det viktigt att inte enbart träffa människor i storstäderna och de med stora nätverk, utan också de som lever på mindre orter och de som är väldigt ensamma. Jag har rest från Skåne till Norrland och besökt storstäder, mindre samhällen och ren landsbygd.

Viktigt att lyssna på alla erfarenheter
Anna Siverskog trycker särskilt på hur viktigt det är för just omsorgspersonal att lyssna på äldre lhbtq-personers hela livsberättelser, för att förstå vilka erfarenheter de bär med sig. Det skapar en förståelse för varför just dessa i större mån än andra känner rädsla och oro inför tanken att bli beroende av någon utomstående för att sköta sig själv eller sitt hem.

– Många har växt upp i ett Sverige där det först var olagligt att vara något annat än heterosexuell och därefter sågs som en psykisk sjukdom. Heteronormen har varit oerhört stark och att bryta mot den har fått stora konsekvenser.

Många bär med sig svåra erfarenheter och har utsatts för våld eller hot om våld enbart på grund av hur de ser ut eller vem eller vilka de älskar. Därför lever också många med en ökad oro för att tvingas släppa in någon allra närmast.

– Många är oroliga för hur de ska bli bemötta i kontakten med omsorgsgivare. Jag har till exempel träffat en transkvinna som sade att för henne är det oerhört viktigt att få måla tånaglarna, men vad händer om den som ska göra det tycker att jag är äcklig?

Språkbruket viktigt
På samma sätt är språkbruket viktigt, både i tal och i skrift.

– Det kan vara så enkelt som att fråga om personen har eller har haft en partner eller livskamrat istället för att definiera man eller hustru utifrån att det ska vara motsatt kön.

Samtidigt lyfter Anna Siverskog fram att åren efter pensioneringen också kan innebära en nyvunnen frihet för många lhbtq-personer

– Då finns det tid att dejta lite och du behöver inte ta hänsyn till din arbetsgivare om du till exempel är trans men inte tidigare har levt öppet.

Det finns i princip ingen tidigare svensk forskning inom området, så Anna Siverskog söker nu forskningsbidrag för att kunna gå vidare och undersöka hur queera äldre faktiskt upplever bemötandet inom äldreomsorgen och på hospice.