Mitt Göteborg »»

[Publicerad 2002-03-07]

Mellan ån och motorvägen ligger Gårda

I slutet av 1800-talet kallades Gårda "Göteborgs Ruhrområde". Foto: Nabiha Loudiyi
I slutet av 1800-talet kallades Gårda "Göteborgs Ruhrområde". Foto: Nabiha Loudiyi

Här finns gott om folk, åtminstone mellan åtta och fem. Göteborgs kanske minst uppmärksammade skyskrapa sträcker sig mot himlen, högre än fabriksskorstenarna någonsin förmådde. På drygt hundra år har Gårda förvandlats från industrisamhälle till kontorscentrum.

Om man vänder ryggen åt motorvägen finns den inte. Då står man istället framför ån, framför ridån av gamla, knotiga alar, enstaka lindar och almar. Mölndalsån flyter numera stilla genom Gårda. På somrarna passerar enstaka Paddanbåtar, chartrade med destination Liseberg, annars härskar lugnet och änderna.

Hemligheter från en annan tid

Men bortom stillheten, kanske i bottendyn där under ytan, gömmer sig hemligheter från en annan tid. En tid då ån transporterade såväl varor som föroreningar till hamnen och havet. 1873 stod slussen vid Drottningtorget färdig, och därmed öppnade sig möjligheterna för industrier att etablera sig längs med Mölndalsån.

Under de följande decennierna växte Gårda industrisamhälle fram med ett gytter av verksamheter. Många av dem som arbetade i textilfabrikerna, kafferosteriet, de mekaniska verkstäderna eller någon av alla de andra geschäften bodde också i Gårda, levde nära industrierna i trånga bostäder. Antalet bolmande skorstenar var stort och somliga ville kalla Gårda för Göteborgs Ruhrområde.

Annorlunda värld

Tiden gick, också i Gårda. Efter andra världskriget formades långsamt en värld som såg annorlunda ut. Småskaliga verksamheter fick allt svårare att klara sig. I Gårda minskade Mölndalsåns betydelse för transporterna i takt med att bilismen på allvar gjorde entré. Företag gick i graven och begreppet slum kom under femtiotalet allt oftare att nämnas i samband med Gårda.

I mitten av sextiotalet skulle motorvägen dras fram nedanför Ranåsen. Ett antal gårdabor fick överge sina hem då husen helt enkelt stod i vägen för vägen. Under sjuttio- och åttiotalen kom sedan större delen av de gamla bostads- och industrimiljöerna att möta sitt öde i en massiv rivningsvåg.

Kontorsfolkets borgar

När man idag står där vid ån är det istället kontorsfolkets borgar man har bakom ryggen. De ligger där trängda mellan väg och vatten, mellan brus och stillhet. Kontorskomplexens Gårda skapades från andra halvan av åttiotalet och kom att förvandla stadsdelen till oigenkännlighet.

Byggruschens ledord var exklusivitet, vilket innebar stora huskroppar, inre ljusgårdar, stål, glas och marmor. I dagens Gårda kontrasteras tunga tegelytor mot lättheten hos stora uppglasade väggar. Husen står där som en historiens motsats, en motbild till slummen som nyss störtats i ruiner. Men i allt det skarpskurna, blanka med pastellkulörta detaljer finns en undran, en fråga från en göteborgsk lagom-high-tech-arkitektur på jakt efter en identitet. Byggnaderna är varken nya eller gamla, bara lite solkiga, och de vet inte riktigt på vilket sätt de skall åldras. Canonskrapans femton våningar vajar ödsligt i sydvästvinden.

Hukar under E6

Den mångfald av bostäder och verksamheter som förr präglade Gårda bjuds inte längre. I den nya tidens Gårda finns inte mycket plats att bo, att leva. Fabriksgatan klyver stadsdelen på längden och dränerar efter kontorstid området på människor. Kvar finns studenterna i Gustaf Werners textilfabrik mot ån längst i norr och pensionärerna i Tornhusets bostadsrättsförening längre söderut. Längst i söder ligger landshövdingehusen som reliker från det gamla Gårda. De befinner sig sedan länge i hukande ställning, eftersom E6 närmar sig från ett håll och Svenska Mässan från ett annat. Det är hus vana att existera under rivningshot.

Pärlband av rester

När man står där med ryggen åt motorvägen befinner man sig på Åvägen. Vattnet i ån tar sig makligt norrut, eller, om luckorna borta i dämmet står vidöppna, hastar förbi i väntan på att slukas av underjorden i höjd med Olskroksmotet. Som ett pärlband utmed ån ligger resterna av det industriella Gårda, från söder till norr: Apotekarnes, Kamgarnsspinneriet, Remfabriken och textilfabriken Gårda Fabriker. Svartmålad gjutjärnskätting mellan stenstolpar markerar skiljelinje mellan Åvägens trottoar och vattnet. Gatan och ån kröker mjukt tillsammans, och raden av lyktstolpar förstärker linjerna. Det är en gata att stilla vandra utefter.

I kvällningen kommer kajflockarna, som hela vintern tjattrande har samlats kring fotbollsplanen på andra sidan ån. Likt svarta ansvällningar i grenverket avtecknar de sig mot den ännu ljusa himlen där de sitter i de stora alarna. Motorvägen brusar men stillnar i skymningen, sjunger bara svagt i öronen.

Text: Andreas Hansen Foto:Nabiha Loudiyi
Kommunikation och media, Studium Centrum (fd Vasa Kunskapscentrum)



Under vinjetten ”Mitt Göteborg” skriver elever från Munkebäcks- gymnasiets och Studiums medie- och kommunikationsutbildningar.
Dessa skribenter har stor frihet vad gäller ämnesval och upplägg på artiklarna. Materialet är fristående från nättidningen Vårt Göteborgs nyhetsinnehåll.