Miljö & kretslopp »»

[Publicerad 2012-02-07]

Nya upptäckter av hasselsnok

Hasselsnoken är lik en huggorm men är helt
ofarlig. Den har en blankare och slankare kropp
och mönstret på ryggen är prickar, inte zickzack.
Den har också ett mörkt streck på baksidan av
huvudet. Foto: Mattias Stahre

Hasselsnoken är notoriskt skygg och svårupptäckt, dels för att den blir alltmer sällsynt, dels för att den gömmer sig långt ner i grönskan eller under stenar.

Vid en inventering 2008 hittades bara fyra levande exemplar i Göteborg.
Förra året lät miljöförvaltningen göra en ny inventering, under maj – september.

Finns i två kärnområden
Tack vare de tre nya fynden vet man nu att ormen har ett par ”kärnområden”; de sydvästra delarna av Hisingen och de östra delarna av Delsjöområdet.

Hasselsnoken är upptagen i EU:s art- och habitatdirektiv, som gäller som svensk lag. Det innebär att det är förbjudet att fånga eller döda hasselsnoken eller att förstöra dess livsmiljöer.

Ormen är ”hemkär” och förflyttar sig bara kortare sträckor under ett år. Diken och stenmurar används ofta som vägar när ormarna förflyttar sig inom sitt hemområde.

Få livsmiljöer
I södra Sverige finns hasselsnoken längs både väst- och ostkusten, vid Vänern och norra Vättern, på Öland och Gotland, men inte längre upp än södra Uppland.

Artens tillbakagång beror på att dess livsmiljöer blir allt mindre vanliga, bland annat för att de exploateras för hus- eller vägbyggen. Många hasselsnokar körs också ihjäl på vägarna.

De svenska hasselsnokarna är en så kallad randpopulation, alltså längst ut i kanten på det europeiska utbredningsområdet, och anses därför extra sårbar.

Arten anses vara missgynnad eller utrotningshotad inom hela sitt utbredningsområde. Men eftersom den är så svår att finna är kunskapen om utbredningen långt ifrån fullständig.