Gamla Göteborg »»

[Publicerad 2010-04-19]

Skansberget

Husen på Skansberget kom till under tiden 1899-1905 och de sista revs på 1970-talet. Fotot från cirka 1900. Djupedalsgatan sedd från Linnégatan.
Husen på Skansberget kom till under tiden 1899-1905 och de sista revs på 1970-talet. Fotot från cirka 1900. Djupedalsgatan sedd från Linnégatan.

Kommer Skansberget att bebyggas eller inte? Frågan har diskuterats i många år och flera förslag till bebyggelse – mer eller mindre höga – utmed kullens sydsida har tagits fram. Och protesterna har inte uteblivit. Men många av kritikerna tycks inte veta om att det i mer än hundra år förekommit bostäder på Skansbergets väst- och sydsida.

Hundägare som dagligen promenerar upp och nerför Skansberget i alla riktningar känner väl till de gamla husgrunderna som man ännu kan se tydliga spår av. Här kröp uppför bergssidan, vad vi idag skulle tycka vara pittoreskt, en kåkstad främst av landshövdingehus.

På en plankarta från 1690 över Göteborg och dess befästningar står som titel "Giotebourgh och Ryss-åhsen" och Risåsen eller Ryssåsen var förr i tiden det gångbara namnet för Skansberget.

Det finns många teorier om hur namnet kommit till, ett av de äldsta hävdar att det på berget fanns en platå som var rikligt bevuxen av lövträd (alltså ris).

I själva verket ligger berget inom ett område med ortnamnet Rys.

Kungen red uppför bergsbranten

Bergets södra sida är så brant att det inte fanns möjlighet för några byggnationer. Här dristade sig enligt sägnen Karl XII att rida rakt upp till skansen men ingen har kunnat vittna om sanningshalten.

Däremot gjorde den lille prinsen, som skulle bli krigarkung, vid sex års ålder en teckning av Skansen Kronan med skjutande kanoner. Kanonerna kom emellertid aldrig till användning i krig, de sköts bara med dem vid övningar eller för salut vid festliga tillfällen som kungabesök i staden.

Juteskrämman är ett annat namn på Skansberget – det sades att befästningen var så avskräckande att den skrämde juten (det vill säga dansken) på flykten vid bara åsynen i fjärran. Det militära ändamålet var genomtänkt och visade sig effektivt men när militären lämnade skansen nyttjades den som statsfängelse för livstidsfångar och efter de stora bränderna i Haga som nödbostad 1874.

Bostäder redan på 1600-talet

Skansen Kronan utgjorde en viktig del av Erik Dahlbergs fästningsverk kring Göteborg och bildar en pendang till Skansen Lejonet som vaktar staden från öster. Bygget av skansen på Ryssåsen påbörjades 9 juni 1687, två år senare stod fästningen färdig.

Redan 1639 finns belagt att det på Skansberget i sydväst fanns en grupp kojor där det bodde familjer. Men berget fick med tiden dåligt rykte. Här härjade Hagas "drägg"” som söp och slogs. Vad hjälpte det att Småfåglarnas vänner (ja, det heter så) försökte försköna området med att plantera träd, plantorna trampades ner och rycktes upp.

På slutet av 1800-talet bildades en italiensk koloni på berget mot Linnégatan, här var liv och rörelse, musik och höga röster. Kvinnorna var klädda i färggranna kläder, männen försörjde sig som musiker, positivhalare och gipsgjutare. När de gjort sig en förtjänst i Sverige reste de hem till Italien och köpte en jordlott.

Skansberget bebyggs

I mitten av 1890-talet rådde stor bostadslöshet i Göteborg som i andra städer. Industrierna som invaderade staden växte och förökade sig, efterfrågan på arbetskraft var stort och med det följde naturligtvis bostadsbehov. Tomtägare och byggmästare låg i för fullt och runtom i staden växte förstäderna upp: Annedal, Landala, Masthugget och Majorna för att nämna några.

1890 fastställdes en stadsplan som tillät bebyggelse på Skansberget utmed Risåsgatan och Djupedalsgatan. Redan då fanns det röster som förfasade sig och som ville värna om Skansen Kronans suveränitet men argumentet att bebyggelsen störde miljön eller skymde det historiska monumentet vann inte gehör.

1899 började man bygga "fritt liggande trä- och stenhus med omgivande planteringar minst 6 meter från gatan" och 1907 byggdes det sista.

Det enda hus som finns kvar från denna tiden är Linnégatan 32 A/Landsvägsgatan 40. Där fick jag daghemsplats år min äldsta dotter 1971. I dag är det restaurant i bottenvåningen.
Bebyggelsen utmed Djupedalsgatan revs 1955, ett tiotal år därefter revs sista huset på Risåsgatans norra sida.

I dag nyttjas Skansberget i första hand av hundägare, som jag nämnde i inledningen. Med sorg har de kunnat konstatera att detta som kunnat vara ett av stans populäraste turistmål blivit styvmoderligt behandlat i tiotals år och verkligen sett risigt ut(!). Järnräckena har rostat sönder och blivit liggande där de fallit, visserligen har man årligen beskurit träd och rensat bort undervegetation men vad hjälper det när hela berget fungerat som en soptipp.

Inte bättre förr?

Men nu tas nya tag. Fler papperskorgar och hundlatriner underlättar för de skötsamma att hålla rent, utmed Risåsgatan rensas och renoveras, park- och naturförvaltningen går löst på berget, hugger ner och rensar, lappar och lagar.

Göteborgsskildraren C.F.R Fredberg (Det gamla Göteborg) hade redan 1919 sin åsikt klar när det gällde bostadshus på Skansberget, vars historia han tecknar och slutar med:

”skada bara att Risåsbergets södra sida rent estetiskt sett förstörts. Här klätt de ledsamma landshövdingehusen upp på åsens sluttning, skymma skansen nedifrån och förstöra utsikten uppifrån, korat sagt förstöra en bild, som utan detta påhäng, skulle framträtt med ännu större harmoni och fägring.”

Vad som blir med eventuell bebyggelse utmed Risåsgatan är fortfarande oklart. För en gångs skull kan man i alla fall säga att det inte var bättre förr.








Kommendantsängen, Djupedalsgatan. Bilden tagen omkring 1900.


Viktor Larsson och hans bror Oskar bärgar hö på Kommendantsängen nedanför Skansen Kronan sommaren 1896. Observera att på Skansberget växer inte ett träd!höbärgning nedanför