Gamla Göteborg »»

[Publicerad 2006-12-15]

P-problem nu och då

Apparat lagas. Avgiften är fortfarande bara 25 öre per halvtimme. Foto: Stadsarkivet
Apparat lagas. Avgiften är fortfarande bara 25 öre per halvtimme. Foto: Stadsarkivet

Inte är det väl så länge sedan? Bara drygt 50 år. Men ändå, när jag såg bilderna med de stelt uppsträckta människorna och läste dokumenten med det ålderdomliga språket var det svårt att fatta att detta inföll ungefär samtidigt som jag började skolan.

Med häpet intresse började jag forska i gammalt material om parkering, något som resulterade i boken "Parkering i Göteborg genom ett halvt sekel". Roligt har det varit att försjunka i gamla tider då bilisterna fick vrida fram tiden på p-mätarna, och betala med 25 öre.

Varnade för bilismens skrämmande frammarsch
De första p-mätarna i Göteborg var av amerikansk modell och sattes upp 1955 på Gustaf Adolfs Torg. Varken mätarna eller 25-öringarna finns kvar. Den första svenska p-mätaren konstruerades 1955 av Carl-Axel Andersson, grundaren till företaget Cale. Det dröjde dock några år innan de mätarna kom till Göteborg.

Syftet bakom beslutet att reglera parkeringen var den alltmer ökande trafiken. Redan på den tiden var det svårt att hitta parkeringsplats. Eftersom det var gratis togs platserna oftast i anspråk hela dagen av dem som jobbade i centrum, vilket lämnade litet utrymme för dem som kom in för kortare ärenden.

Torsten Henrikson, välkänd politiker på den här tiden, idag mest känd för att ha gett namn åt gångbron mellan Nordstan och Lilla Bommen, varnade redan 1959 för bilismens skrämmande frammarsch. Han målade upp ett framtidsscenario med inte mindre än 120 000 personbilar i Göteborg 1975, om man inte satte in kraftiga åtgärder för att bromsa trafiken.

Bar detaljreglerad uniform
Hans profetia uppfylldes mer än väl. 1975 fanns det 138 351 bilar i Göteborg. De första parkeringsvakterna trädde ut på gatorna den 13 juli 1959. Anställda hos gatukontoret, men under ansvar och tillsyn av polisen. Uniformen var detaljreglerad ner till minsta knapp, tjänstedräkten bestod bland annat av vapenrock och skodon.

De gamla bilmodellerna var väl vackra? Och kommer ni ihåg landskapsbeteckningarna? I Göteborg var bilarna registrerade med ett O. Hade bilarna andra bokstäver fanns en förståelse hos göteborgarna om förarna tvekade i trafiken. 1961 kom parkeringsboten i form av en postgiroblankett.

Då slapp felparkerarna få hem det försmädliga brevet märkt "Tjänste från Åklagarmyndigheten". Att funktionshindrade skulle ha rätt till särskilda p-platser kom inte förrän 1970.

Böter blev avgift 1977
Då fick de rätt att parkera gratis på avgiftsbelagda parkeringar. Idag är det mest kvinnor i kåren, men inte förrän 1971 kom de in i kåren, eftersom "lokaliteterna nu tillät så". 1977 var det inte längre straffbart att felparkera. Boten ersattes med en felparkeringsavgift.

1980 kom försöket med boendeparkering. Blåvitt gick till Europacupfinal 1982, en händelse så stor i Fotbollsgöteborg att särskild parkering måste ställas till förfogande. Evenemangsparkeringen var född. Sista lördagen 1989 var första gången göteborgarna möttes av bilfritt city, men inte sista.

En hel del har hänt på parkeringens område sedan 1954, men somt är sig likt. Klagomålen på för få p-platser och för höga avgifter har stått sig genom åren.



Fotnot:
Boken finns att köpa i butiken på Göteborgs Stadsmuseum och kostar 249 kronor.




Läs också:
P-avgifternas 50-åriga historia skildras i ny bok
[2006-09-11]