Gamla Göteborg »»

[Publicerad 2017-05-08]

Hundra år sen brödupproret 1917

Demonstrationståg på Hvitfeldtsplatsen, maj 1917.
Demonstrationståg på Hvitfeldtsplatsen, maj 1917.

Stenar mot sablar i vårsolens glans. Beridna militärer med dragna sablar mejar ner såväl stenkastare som förbipasserande i Haga. Hungriga arbetarkvinnor kräver att köpa bröd utan ransoneringskort. I maj 1917 var det revolution i luften i Göteborg.

Den 6 maj brakade det loss. Arbetarkvinnor, trötta på krigets matbrist och ransonering, tog lagen i egna händer och trängde in i bagerier och speceriaffärer för att få tag på livsmedel. I de flesta fall betalade de för sig, i alla fall i början. Men det var ändå ett brott mot ordningen eftersom försäljningen skedde under tvång och utan ransoneringskort.

Att det till stor del var kvinnor som deltog i aktionen beror på att det vid den här tiden var de som i egenskap av husmödrar hade det huvudsakliga ansvaret för att få mat på bordet.

Det började redan på förmiddagen vid Majornas ångbageri där ett stort antal kvinnor krävde att få köpa bröd trots att de saknade ransoneringskort. Liknande scener utspelade sig på många håll i staden, och både organiserade och oorganiserade demonstrationer hölls. Tusentals människor deltog. Om affärerna var stängda tvingades de öppna, och vid flera tillfällen plundrades butiker.

Sten mot kavalleri
Polis sattes in för att återställa ordningen, och därefter militärer från Göta artilleriregemente. Det blev kravaller. Kavallerichockerna och stenkastningen mellan polis, militär och demonstranter pågick i timtal under eftermiddag och kväll, och böljade fram och tillbaka genom Haga innan oroligheterna slutligen mattades av.

Den konservativa tidningen Göteborgs Morgonpost försvarade polisens "synnerligen korrekta" insats mot den "vanliga Järntorgspöbel" och de "obändigaste ligistelement" som utsatte dem för stenkastning.

30 personer dömdes
Socialdemokratiska Ny Tid försvarade inte kravallerna och stölderna, men var avsevärt mer förstående för demonstranterna och menade att det egentliga problemet var att de styrande misslyckats med att förse befolkningen med mat. De var också mycket kritiska till polisens och militärens agerande. En underlöjtnant vid namn Nils Palme pekades ut som särskilt hänsynslös – till sina soldater ska han ha ropat: "Hugg in till höger och vänster utan förbarmande!".

Ny Tid återger också en episod där en grupp artillerister ska ha försökt rida omkull ett sällskap på tre herrar och en dam som helt fredligt väntade på spårvagnen i hörnet av Linné- och Tredje Långgatan.

I efterspelet till kravallerna dömdes 30 personer för upplopp och somliga av dem också för stöld. Såväl poliser och militärer som demonstranter skadades av stenar och sabelhugg. Dagen därpå skedde ytterligare minst ett "butiksuppträde" och många affärer höll stängt på grund av varubrist eller rädsla, men det blev inga fler upplopp.

Fred och bröd
Kravallerna den 6 maj var kulmen på en orolig vår. Dagen innan hade 40 000 personer, till stor del kvinnor ur arbetarklassen, samlats i en massdemonstration. De demonstrerade mot matbristen och den hårda ransoneringen av livsmedel som rådde, och krävde bland annat att få köpa bröd och potatis utan att uppvisa ransoneringskort. Med sig hade demonstranterna fanor med orden "Fred" och "Bröd" – samma paroller som hade använts några månader tidigare i de ryska demonstrationer som ledde fram till februarirevolutionen.

Matbristen hade präglat Sverige hela våren, och på andra håll i landen hade oroligheter och demonstrationer skett redan i april. Första världskriget pågick för fullt och det var ransonering av många livsmedel, som socker och bröd. På potatisen sattes i stället ett maximumpris, vilket innebar att den snabbt försvann från marknaden. Samtidigt exporterades kött och fläsk till Tyskland.

Förutom missnöjet med ransoneringen och livsmedelspolitiken fanns också en stark antimilitaristisk rörelse, inte minst bland värnpliktiga soldater, som på flera håll avväpnades. Också här såg nog många paralleller med det socialistiska maktövertagandet i Ryssland, där många soldater tagit arbetarnas parti.

Men det blev ju ingen revolution. Oroligheterna fortsatte ett tag på andra håll i landet, men livsmedelsbristen avtog och läget blev lugnare. Samtidigt var arbetardemonstrationerna våren 1917 en tydlig signal till makthavarna, och ett viktigt steg på vägen mot allmän och lika rösträtt för båda könen, som infördes åren efter kriget.


Olof Asklunds Ångbageri på Övre Husargatan var ett av målen för de hungriga demonstranterna. Foto: Okänd (bild från Göteborgs Stadsmuseum)


På skulpturen ”Genom arbete i arbete” på Olof Palmes plats finns en relief till minne av händelserna 1917.