Gamla Göteborg »»

[Publicerad 2008-06-24]

Göteborgs gamla kvarnar

Kvarnen som låg vid nuvarande Hotellplatsen stod klar 1753 och revs 1872. Då flyttades slussarna  dit de ligger idag, utanför Trädgårdsföreningens norra entré. Bild från boken "Göteborg under 300 år" av Carl Lagerberg & Otto Thulin.
Kvarnen som låg vid nuvarande Hotellplatsen stod klar 1753 och revs 1872.
Då flyttades slussarna dit de ligger idag, utanför Trädgårdsföreningens
norra entré. Bild från boken "Göteborg under 300 år" av Carl Lagerberg &
Otto Thulin.

Skall man berätta om Göteborgs kvarnars historia så får man börja i Mölndal. I det låglands- och träskområde som skulle bli Göteborg fanns visserligen gott om vatten men varken höga fall eller forsar att bygga kvarnar vid. Ett par kullar lämpliga för väderkvarnar fanns det och det kommer vi till.

Mölndalsfallen, det är flera, har en fallhöjd på 45 meter på en sträcka av 800 meter. Fallen är alltså högre än Trollhättefallen men vattenmängden betydligt mindre och fördelat på flera mindre fall. För ungefär tusen år sedan byggdes den första mjölkvarnen vid fallen.

Med tiden blev det flera kvarnar som till en början hörde till var sin gård. En del av jorden i socknen tillhörde kyrkan eller var förlänad till adeln. En del ägde kronan. Samma förhållande gällde med fallen där det vid mitten av 1500-talet fanns minst 16 kvarnar.

Först malde man i Mölndal
När Göteborg grundades 1621 donerades till staden 17 av kronans kvarnar vid Mölndalsfallen för att göteborgarna skulle kunna mala sin säd och staden skulle kunna utveckla näringsliv och handel.

Nu blev det inte bara mjölkvarnar vid fallen utan även mässingsbruk, klädesstamp och pappersindustri, vid 1830 var det dags för textilindustri. I början på 1700-talet låg det 41 anläggningar vid fallen, 13 av dem hörde till Göteborg.

Mjölkvarnarna vid Mölndalsfallen malde då säden för hela Göteborg och dess omgivningar. Mölndalsån fungerade som kommunikationsled till och från Göteborg och "Fattighusån", som egentligen är en kanal, byggdes ett par årtionden efter stadens grundande för att förbinda Mölndalsån med stadens kanaler och hamnar. Samtidigt bildades slussar. Det återkommer jag till.

De första kvarnarna utmed fallen var små timrade så kallade skvaltkvarnar, de ersattes efter hand av hjul- och turbinkvarnar. Runt kring staden innanför vallgravarna låg så kallad donationsjord, av staten till Göteborg skänkta markområden som skulle ge staden möjlighet att i framtiden växa sig större.

Marken kallades i Göteborg landerier och förtjänta borgare kunde arrendera den för odling inte bara av spannmål utan även av grönsaker, hampa, lin, tobak med mera. Ända in på 1900-talet nyttjade göteborgarna Mölndalsfallen för bearbetning av sina produkter.

Väderkvarnar från 1600-talet
Men hur var det nu med väderkvarnarna. På kopparstick ur Erik Dahlbergs monumentalverk Suecia antiqua et hodierna ser man i höjd med stadens kyrktorn en väderkvarn avteckna sig mot himlen. Det är en av kvarnarna på Kvarnberget.

Före det vi idag kallar Kvarnberget fanns ett annat Kvarnberg – på Hisingssidan. Det bildade centrum i det Göteborg som Karl IX anlade 1607. Kvarnen som gett namn åt berget rasade under en storm. Sägnen berättar att det var ett straff för att kvarnen byggts på en kyrka. Gatu- och vägnamn med "kvarn" som första led i namnet finns det gott om i de gamla landsbygderna runt Göteborg där det förstås också fanns kvarnar.

På det vi idag kallar Kvarnberget fanns ursprungligen två kvarnar som till "stadens märkeliga nytta" uppfördes omkring 1620. Här skulle göteborgarna kunna mala sin säd utan att resa till Mölndal.
Den ena kvarnen kallades "Gamla stadskvarnen" och fanns kvar gammal och vingbruten ända till 1830. Ungefär samtidigt byggdes två väderkvarnar mellan Fattighusån och Mosaiska församlingens gamla begravningsplats.

Slusskvarnen vid Hotellplatsen
I början 1700-talet hade kommersiepresidenten Wilhelm von Utfall byggt en vädersågkvarn ungefär där Carl Johanskyrkan ligger. Därför namnet Såggatan som börjar där. Men redan 1648 hade väderkvarnarna i Göteborg fått konkurrens.

Där Fattighusån förbands med stadens kanaler bildades slussar och där forsade tillräcklig vattenmängd för att man skulle kunna bygga en vattenkvarn. Byggnaden, uppfördes av en känd holländsk kvarnbyggare Johan Kuyl, mannen bakom många skånska kvarnar. När de gamla byggnaderna förfallit fick stadsarkitekten Bengt Wilhelm Carlberg 1745 i uppdrag att rita en ny anläggning.

De nya kvarnhusbyggnaderna skulle byggas i sten, de gamla var i trä. Byggandet började 1749, slussen blev färdig 1753 och kvarnen året därpå. Carlberg, som själv ledde byggnadsarbetet, tog hjälp av kvarnbyggaren och mjölnarmästaren J J Herbst från Stockolm.

Kvarnen, som låg sydöst om nuvarande Palace Hotell, bestod av två byggnader på var sin sida om slussen med fasaderna mot stadsbebyggelsen i norr respektive söder. Fasaderna uppfördes i holländskt tegel och hade stramt formade och enkla fönsteromfattningar. På fasadernas mittaxel var öppningar markerade med så kallade kvaderstenar och mitt uppepå fanns en kupa med hissbom för sädessäckar.

Fremmestadskvarn på Liseberg
Kvarnen stod kvar ända till 1872 då den revs och samtidigt flyttades slussen dit man kan se den än i dag, rakt utanför Trädgårdsföreningens norra entré. Kvarnen är borta men namnet Kvarnbron vid Hotellplatsen minner om vad som varit.

Märkligt nog finns än i dag en väderkvarn att beskåda i Göteborg. Det är en rest från Göteborgsutställningen 1923, då man bland annat hade planer på att anlägga ett sorts Skansen i anslutning till nöjesfältet Liseberg av hitflyttad uttjänt allmogebebyggelse.

Vingarna på väderkvarnen av Fremmestadstyp från Västergötland snurrar stillsamt utan segel men vackert belyst om kvällarna. Den tävlar inte med vindkraftverken i Göteborgs inlopp men är trevlig att se på. En av hamnens igenkänningstecken i vår tid har varit Juvelkronans kvarn men det är en annan historia.

Låt mig sluta med ett gammalt talesätt: När det blåser bygger somliga vindskydd, andra bygger väderkvarnar.



Kvarnen på Liseberg är en rest från Göteborgsutställningen 1923. Foto: Carin Smederöd



Källor:
Uppgifterna är tagna bland annat ur Fredbergs Det gamla Göteborg, Göteborgs gatunamn 1986 och Göteborg genom ritningar av Gun Schönbeck.