Gamla Göteborg »»

[Publicerad 2011-04-05]

Bagaregården

Uddevallaplatsen tagen från Redbergsparken 1950, årtalet lätt identifierat genom</br>
barnens klädsel. Bilder: Göteborgs Stadsmuseum
Uddevallaplatsen tagen från Redbergsparken 1950, årtalet lätt identifierat genom
barnens klädsel. Bilder: Göteborgs Stadsmuseum

Kassaskåpstillverkaren Rosengren, Pellerins margarinfabrik, räknemaskinstillverkaren Odhner och inte minst Gamlestadens fabriker etablerade sig alla i Olskroken och nya och flera bostäder behövdes i området. Så skapades Bagaregården, ett av Göteborgs mysigaste bostadsområden.

Inklämd mellan motorväg, spårvagnslinjer, trafiksnurror och Östra kyrkogården är det väl inte särskilt välbesökt av turister och är anonymt också för många infödda göteborgare. Det är synd, det för det är verkligen värt att promenera igenom.

Tyvärr gör portkoderna till gårdarna att gemene man inte kommer in men har man bara tålamod kan man passa på att smita in och ta sig en titt, jag förordar framförallt kvarteret Vättlefjäll vid Uddevallaplatsen.

Loas farfar ritade
Bagaregården byggdes i sin västra, lägre del ut enligt en stadsplan från 1911 av stadsingenjören Albert Lilienberg. Planen, som också innefattade nuvarande Strömmensberg, väckte internationell uppmärksamhet på en stadsplaneutställning. Bebyggelsen med sina krökta gator och små platsbildningar genomfördes med landshövdingehus. Ursprungligen fanns en liten trädgård för varje lägenhet.

Husen kring Uddevallaplatsen, de flesta uppförda 1914-1915 och ritade av arkitekten Harald Falkman, hovsångarens farfar, har nationalromantikens mansardtak, burspråk och bruna träpanel. Andra arkitekter var HJ. Zetterström och KS Hansson. Kvarteren kring Viloplatsen är tidiga exempel på byggande i stadens regi i bostadsbristen efter första världskriget.

De ritades av en arkitekt knuten till fastighetskontoret, Gert Stendahl 1919-22, i en mera klassicistisk arkitektur. I stadsdelen finns också flera samtida publika byggnader.
Bagaregården har förklarats vara av nationell betydelse, en arkitekturhistoriskt och socialhistoriskt värdefull bebyggelse.

Landeriet Bagaregården
Ett av Göteborgs många landerier har gett stadsdelen Bagaregården sitt namn. Namnet Bagaregården kommer i sin tur från bagaren Joachim Schönfelt, som 1650 arrenderade landerimarken.

Idag vill man gärna tro att landeri är en beteckning för byggnaderna. Från början åsyftades marken där det på en del av dem uppfördes bostadshus på 17- och 1800-talet. Några finns kvar än i dag: Johanneberg (vid Korsvägen), Stora Katrinelund (Vid Nya Ullevi), Kvibergsnäs i Utby, Liseberg och Bagaregården.

Den första byggnaden på Bagaregården uppfördes av Paul Jörgensen som i sin tur överlät den till källarmästare Johan Minten, som drev ett populärt värdshus.

Albert Lilienbergs stadsplan för Västra Bagaregården var den första där man tillämpade den nya stadsplanelagen, som möjliggjorde detaljstyrning av områdets utseende. Kvarteren fick olika hustyper; landshövdingehus i slutna storgårdskvarter, friliggande landshövdingehus, villor och radhus. Byggherrar var staden, företag och bostadsrättsföreningar.

Hela området är markerat som riksintresse och i motiveringarna betecknas det som ett unikt bostadsområde som stått som förebild för andra stadsdelar. Den gamla landeribyggnaden och parken har ett stort lokalhistoriskt värde.




Innergården av kvarteret Vättlefjäll visar att nu som då fanns inga staket, en underbar lekyta för de barnrika familjerna som till och med hade fruktträd på gården som alla fick äta av.



Landeriet Bagaregården, värdshus på 1700-talet och 1936 Sveriges första helt kommunalt drivna ungdomsgård.



Källor:
Jubileumspublikationen 1923, HT 1898. Arbetet 1991 (Göte Brink), GP 1993 (Bengt A. Öhnander, Göteborgs bevarandeplan för Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.